Som man sår får man skörda

Aningslösheten i dagens politik blir ibland rätt slående. Det jag syftar på kommer fram i EU:s ”gröna giv” (European green deal) som är en hållbarhetsstrategi för EU, med flera olika delar som klimat, biologisk mångfald och cirkulär ekonomi.

Inom ramen för den gröna given finns strategin för hållbara livsmedelssystem, ”Farm to fork”, vilken i sig eftersträvar goda mål. Man vill bland annat minska på användningen av antibiotika i livsmedelsproduktion och minska på användningen av gödselmedel och bekämpningsmedel. Samma mål som jordbrukare haft i många år. Ingen jordbrukare vill ha sjuka djur som måste medicineras, betala för dyr gödsel i onödan eller använda växtskyddsmedel om det går att driva verksamheten utan dem.

Enligt en rapport från Wageningen university & research kommer de föreslagna åtgärderna inom Farm to fork att på sikt minska livsmedelsproduktionen i Europa med 10-20 procent. Importbehovet kommer därmed att öka och vi kommer att bli mer beroende av länder utanför EU för att klara av livsmedelsförsörjningen.

Samma misstag riskerar att upprepas som med omställningen inom energisektorn. Kärnkraften skulle bort innan det fanns genomtänkta ersättande energikällor.

Jag ifrågasätter även det kloka i att börja frakta ännu mera mat till Europa när maten dels behövs i länder som lider av svält och när tanken med den gröna given är att minska på klimatavtrycket. När jordens befolkning dessutom beräknas öka med 3,5 miljarder människor fram till år 2100 kan vi inte avveckla livsmedelsproduktionen, vi måste utveckla den. Något som hela tiden pågår men som inte går att göra i en handvändning.

”Att vara konservativ och hålla sig till välbeprövade metoder kunde med fördel lyftas fram som något positivt.”

Energikrisen har i allmänhet i stor utsträckning ansetts bero på Rysslands anfallskrig på Ukraina. Livsmedelskrisen som är under uppsegling går inte att skylla på vare sig Putin eller någon annan. Den förorsakas som bäst av oss själva genom de politiker som valts in på olika poster. Politiker som har enkla lösningar på komplexa problem.

Att vara konservativ och hålla sig till välbeprövade metoder kunde med fördel lyftas fram som något positivt i detta sammanhang. Bakom ordet, som fått en negativ klang och blivit synonymt med bakåtsträvare, står en tanke om att det välbeprövade håller att bygga på. Bakom det ”nya, moderna, liberala” som låter tilltalande och är positivt laddade ord står ideologier och tankar som inte nödvändigtvis håller i längden.

Utveckling behövs och den sker hela tiden, men det behövs också eftertanke och konsekvens-tänk, vilket i dagens politik tyvärr lyser med sin frånvaro.