Uppmärksamhets-ekonomin och dess politiska inverkan

Människosläktet har aldrig existerat under en lika intensiv, dynamisk och informationsrik tid som för tillfället. Det finns mer tillgänglig information än någonsin tidigare, vilket gjort att det blivit allt svårare att urskilja på vad som är sant och falskt. Detta eftersom det finns mer information att välja och diskriminera mellan. 

Då någonting blir för komplext för människan så tenderar vi att simplifiera, så att vår världsåskådning inte fallerar och så att vi hålls sunda och förnuftiga. Detta är helt normalt och naturligt. I ett samhälle med otaliga röster som påstår sig inneha auktoriteten i en viss fråga blir det oftast den som ropar högst och det med mest kontroversiella som får uppmärksamheten. 

Utöver detta har vår koncentrationsförmåga rasat delvis p.g.a. den så extensiva användningen, och vissa (inklusive jag) skulle påstå missbruket, av moderna teknologier, vilket inneburit ett sjunkande intresse för verkliga politiska & filosofiska frågor samt politisk diskussion i allmänhet. 

Det uråldriga dilemmat angående innehåll och form kan också lokaliseras i detta samhälleliga fenomen. Detta betyder att presentationen av någonting (form) kan påverka tolkningen av innehållet. Goda intentioner leder inte nödvändigtvis till goda utfall. Man skall vara försiktig att snabbt svälja “goda” teorier. Ifall det låter för bra för att vara sant är det antagligen det. Realistisk optimism.

Varför tar jag upp detta? Det vi ger uppmärksamhet åt, det tänker vi på, och det vi tänker på formar oss, påverkar våra handlingar och utvecklingen av samhället i allmänhet. 

Förutom detta finns det ett överflöd av information vilket försvårar och försvagar synligheten av verklig, nödvändig, nyttig och relevant information. Detta var inte ett problem förut eftersom det inte fanns fler än några informationskällor och det fanns inte många av dem. 

Varför är allt detta ett problem och någonting att tänka på (individuellt och kollektivt)? Eftersom då vi inser att den stora drivaren av tittare, läsare och hörare i dagens värld inte nödvändigtvis är sanning, utan konkurrens för uppmärksamhet så torde vi vara försiktiga och mer kritiska då vi utvärderar och konsumerar information. Detta gäller också statliga informationskällor och utgivare. 

Då en aktör skall välja mellan att presentera sanningen (neutralt och objektivt) och ökad försäljning eller inflytande (direkt eller indirekt) samt genomdrivandet av ett visst narrativ får ofta sanningen ge vika eller kompromissas.

Sanning är det som överrensstämmer med verkligheten, oberoende av personliga, subjektiva perspektiv.

En journalists uppgift är att observera, och forska det skedda. Sedan skall den informationen delas vidare, objektivt. Det är läsarens uppgift att forma sin egen opinion och förhållning angående någon viss fråga, ingen annans.

Så vad är den huvudsakliga poängen? Oberoende vilken källan är, vilken utgivare, journalist eller liknande som påstår eller skriver någonting, tänk själv. Fundera och ställ dig själv frågan; är detta verkligen sant? Ställ sedan frågan; vad är sant?

Det äldsta, och vissa skulle påstå enda, verktyget mot maktmissbruk och lögnaktigheter är sanning och individer som tänker självständigt, fritt och uttalar det som är sant.

”Du blir det du ger uppmärksamhet åt” – Epictetus