Kvarkenbron – Möjlighet eller risk?

En bro mellan Vasa och Umeå är en fråga som har dykt upp igen de senaste åren. Argumenten för den har varit många och beräkningar har gjorts på hur mycket ett sådant projekt skulle kosta och vilken den bästa metoden för att bygga bron är.

En av frågorna som uppstår är den om finansiering. Vem ska finansiera ett sånt här miljardprojekt? Redan 2012 skrev Svenska Yle om att Kina var intresserade av en bro över Kvarken.

Kina har sedan många år tillbaka arbetat med ett projekt de kallar för Belt and Road. Det är världens största infrastrukturprojekt som går från Asien till Europa. De har gediget investerat i infrastrukturprojekt i Asien och Afrika och lånat ut miljardbelopp. De höga skuldsättningarna har den kinesiska staten sen kunnat använda emot staterna som tagit emot lånen för att få makt och inflytande.

I Sverige finns en ideell förening som kallas BRIX-gruppen (Belt and Road Initiative Sweden) och enligt deras egen hemsida ”förenas av övertygelsen om att BRI inte bara borgar för goda ekonomiska förbindelser mellan Kina och Sverige, utan också främjar ekonomisk utveckling och fred i världen i stort.”. BRIX har sedan en tid tillbaka haft ögonen på Kvarkenbroprojektet. Utan tvekan är målet att den kinesiska staten ska bli en finansiär i projektet.

Vi har nyligen kunnat läsa om hur den tyska förbundskanslern Olaf Scholz valt att sälja delar av hamnterminalen i Hamburg trots att både försvarsministeriet och den tyska underrättelsetjänsten har varnat för det. Kina är som ni säkert vet en diktatur. Att låta diktaturer beblanda sig i kritisk infrastruktur i sitt land är inte önskvärt på något plan. I västvärlden har vi i år fått se hur de går då man förlitar sig på en diktatur, därmed ska vi absolut inte göra om det misstaget.

Om Kvarkenbron är ett lönsamt projekt, om det är eftersträvansvärt eller ens önskvärt kan jag inte ta ställning till. Men en diktatur ska inte ha ett finger med i spelet i alla fall.