Vanliga missuppfattningar om den konservativa politiska filosofin

En missuppfattning är en felaktig, medveten eller omedveten, bedömning av ett objekts eller subjekts egentliga karaktär. Detta leder till en förvrängd bild eller uppfattning om en viss företeelse eller ting, vilket innebär att man inte kan objektivt jämföra och utvärdera alternativ. Angående konservativ politisk filosofi finns det en mängd felaktiga antaganden som inte avspeglar verkligheten korrekt och därmed kommer jag behandla ett par här. 

Ordet konservativ kommer från det latinska ordet conservare vilket innebär att konservera, behålla eller upprätthålla.

Denna politiska filosofi har sitt ursprung i breven av Edmund Burke namngivna, “Reflections on the Revolution in France” där han kommenterar och förutspår händelser relaterade till revolutionen i Frankrike i slutet av 1700-talet. Han förutspår bland annat att en kaotisk, våldsam och osäker framtid kommer att materialiseras, vilket han hade rätt i. 

Burke konstaterar bl.a. följande; “Political power is not a license to rebuild society according to some abstract, untested scheme; it is a trust to be held by those who are mindful of both the value of what they have inherited and of their duties to their inheritors” (Britannica). 

Enligt Burke skall en statlig tjänsteman ha en disposition för preservering, samt en kompetens att förbättra, och dessa tillsammans utgör den eftersökta standarden. 

Vi vill alla behålla det vi anser att är bra och värdefullt samtidigt som vi vill förbättra det som inte är på en önskad nivå. Konservativ politisk filosofi är således inte någon envis och oflexibel ideologi utan en balanserad filosofi som inte föredrar våldsamma revolutioner som en a priori lösning till politiska, sociala och ekonomiska utmaningar.  

Missuppfattningar:

1. Konservatism är en bakåtgående och forntida ideologi

Konservatism är en några hundra år gammal politisk filosofi och kan i viss mån spåras längre tillbaka till antika filosofer och politiker som Aristoteles och Cicero. Konservatismen betonar starkt värdet på fungerade och värdefulla samhälleliga institutioner (ex. äktenskap) och strävar till att bevara och upprätthålla dem. Missuppfattningen många gör angående konservatism är att blanda på preservering och regressivitet. Konservativt tänk baserar sig delvis på tanken om historisk kontinuitet, som innebär att den mänskliga erfarenheten och kunskapen bygger på den tidigare, vilket i praktiken innebär att det nuvarande tillståndet är det mest framgångsrika vi hittills har åstadkommit. Detta innebär inte att förändring och utveckling är något man ser ner på i den konservativa intellektuella traditionen utan likt det som Kirk (1993) skriver är förändring en förutsättning för överlevnad. Dilemmat vid omstrukturering av samhällsstrukturer ligger i att klart och tydligt definiera problemen och implementera åtgärderna effektivt och framgångsrikt. 

Den enda konstanten är förändring sade Heraclitus för tusentals år sedan och poängen med en varsam och rationell förhållning till radikal, omedelbar och samhällsomvälvande förändring är, 1) det är väldigt svårt att förutsäga och uppskatta konsekvenser samt 2) riskerar vi att förstöra det värdefulla vi redan skapat. 

2. Konservatismen är individualistisk och individualismen är självcentrerad

Individualism enligt modern uppfattning tolkas och uppfattas som en självisk och självcentrerad filosofi. Termen individualism syftar dock på något helt annat. Termen syftar på en en gren av konservativ politisk filosofi som betonar individens inneboende värde. 

Konservatismen förhåller att samhället utgörs av rationella, suveräna individer och skyddandet av dessa individers (medborgares) rättigheter, och övervakningen av fullgörandet av skyldigheterna, är staten huvudsakliga uppgift. Konservatismen anser att individen är ytterst värdefull men också bristfällig, alltså inte perfekt, därför är var och en ansvarig för sina handlingar. Människan är inte huvudsakligen en del av en grupp utan en självständigt tänkande individ som har fri vilja, detta gör inte konservatismen till en individualistisk ideologi utan till en realistisk en. 

En grupp tänker inte, utan det är individer som tänker. En grupp är ingen egentlig enhet i sig utan en samling individer som förenas av någon gemensam faktor.

Ett starkt, framgångsrikt och välmående samhälle byggs upp av starka, tänkande, ansvarsfulla och kompetenta individer som däri formar starka familjer, som sedan skapar starka lokala samhällen (kommuner) och så rullar det vidare. Poängen är alltså att den minsta “byggstenen” i samhället är individen men individens roll, syfte och ändamål kan inte separeras från dess samhälleliga kontext.

Brittanica. Conservatism in the 19th century. Britannica.com. 

Kirk, R., (1993). Ten conservative principles. Kirkcenter.org.